Har egentligen inte så mycket att skriva,
Mår fortfarande dåligt och pratar på tok för mycket jämfört med vad halsen vill. Men det är så frustrerande att vara tyst jämt och ständigt. Sitter nu och lyssnar på när Jesper spelar piano, i smyg. Han spelar verkligen jättebra, och jag uppskattar livemusik hemma varje gång jag hör. Och tänker att det är lite synd att det bara är jag som hör det här. Han är verkligen asduktig!
Ska snart iväg och få i mig både lite frisk luft och fika på stan. Inte så ansträngande när man inte ens behöver cykla ner. Buss is the shit just nu. Så det hoppas jag kunna orka med. Men känner redan att jag kommer att vara trött ikväll. Livet som pensionär är inte lätt ;)
Ska snart iväg och få i mig både lite frisk luft och fika på stan. Inte så ansträngande när man inte ens behöver cykla ner. Buss is the shit just nu. Så det hoppas jag kunna orka med. Men känner redan att jag kommer att vara trött ikväll. Livet som pensionär är inte lätt ;)
Filmtips!
Har nog aldrig tittat så mycket på film så som jag gjort nu de senaste veckorna. Ofta tycker jag att det är lite svårt att välja en film, att välja ut just en som man ska se. Gör man det inte så ofta så känns det som något viktigare än vad det faktiskt är. Jag är är en typisk blödig typ, som gillar bra romantiska komedier, men denna gång har det varit få sådana. Det var nog himla tur, för det blir ju rätt tjatigt i längden.
Vet ni att ni är precis som jag och vill ha filmtips som kanske är lite annorlunda, för just oss, så kommer det här:
Django Unchained
En relativt ny film av Mr Tarantino. Lite hemsk. Lite orealistiskt blodig á la Tarantino (vilket jag bara uppskattade, orealistiskt ---> Inte lika skrämmande). Men också bra film.
Slumdog Millionare
Yes, jag har inte sett den förrän nu. Den är precis som föregående film lite hemsk här och där, men väldigt bra. Har man precis varit och rest i fattiga länder så kan man också få en liten verklighetsförankring till det hela. Bra film!
The Intouchables
Eller en oväntad vänskap som den heter på svenska. Lite lagom lättsam men samtidigt lite sorglig på sitt vis. Och glädjande! Ger perspektiv på vänskap och begränsningar på ett underhållande vis. True story!
Sen kommer här lite otypiska romantiska filmer:
Silver lining
Handlar om en kille med bipolär sjukdom som precis kommit ut från ett 8mån straff i fängelset. Han drömmer om att få tillbaka sin fru, men har besöksförbud. Bra film!
500 days of Summer
Olycklig kärlek! Som, som tur är slutar bra. Jag säger inget mer än att det är en bra film som ger tittaren olika glimtar från olika dagar av dessa 500. Inte nödvändigtvis i ordning. Rätt snyggt gjord film.
Och idag såg jag faktiskt en bra love story!
What's your number?
Om en tjej som legat med 19 killar. En artikel i Marie Claire beskriver att 10 killar är standarden för en vanlig amerikan, under en livstid. Hittar man ingen bra nog innan 20 så kommer man nog inte att hitta någon att gifta sig med någon gång i sitt liv. Typiskt lite löjlig historia, men precis vad man vill ha ibland. Rolig film!
Sen har jag, precis som en stor del av världen, också börjat ge mig in i Game of Throwns-världen. Lite väl blodig för min smak, men måste erkänna att det är bra shit.
Filmkrönikan är slut för idag, på återseende!
Almedalen - Fridolin
Dagens talare herr Fridolin är precis som jag. En drömmare. Jag måste säga att även han hade mycket bra saker att säga och även om jag ideologiskt håller med dem till stor del, så tycker jag att sättet som de försöker implementera sina idéer på är lite väl drömmande. Men jag tycker att klimatfrågan är viktig. Och som de även säger, inte bara utomhusklimatet, utan arbetsklimatet och samhällsklimatet är en stor och viktig del. Men jag känner ändå, personligen, att många av de här sakerna löses bäst på EU-nivå.
Ju mer jag tittar på de här politikerprogrammen så börjar jag inse hur viktigt det är att vi också försöker påverka vad som sker där borta, i Bryssel, för det kommer också att påverka oss i hög grad. Det är lite skrämmande att höra hur stor makt lobbyisterna har i deras kontor, så jag tycker nog att vi ska ta oss i kragen, kolla upp lite fakta om vad vi tycker om vår gemensamma angelägenheter så som klimatet, kemikalielagar osv, och pallra oss iväg för att rösta! Det kanske inte är så tokigt med krokiga bananer ändå? Eller, vill ni att de lägger tiden på att diskutera viktigare saker? It's up to us.
Almedalen - Åkesson
Nu när jag har tid till lite allt möjligt så har jag följt lite vad som händer i Almedalen denna vecka. I går var det Sverigedemokraternas dag och det var inte bara Jimmy Åkessons tal utan även utfrågningar av andra medarbetare i partiet. Jag tycker alltid att det är underhållande att se de här debatterna och talen, men kan inte låta bli att bli arg. Varför gör SVT(!) kränkande sketcher mot Åkesson live? Som inte ens publiken tycker är roliga. Det verkar också som att hela samhället uppfattar det här med Sverigedemokraterna fel (okej, nu är jag aningen överdriven och generaliserande). Det kan ju bara finnas en anledning till att de har blivit så pass populära som de ändå har blivit. Att de andra partierna svarar genom att mobba ut SD med att titta bort tycker inte jag är ett så föredömligt beteende. Skulle de istället ta tag i saken och skaffa oss en ordentlig integrationspolitik värdig namnet så skulle SD inte ha en chans. Nu ges de istället möjligheten att bli större.
Att de är strålande retoriker gör inte saken sämre, inte heller faktumet att jag tror att det är fler än jag som får lite medlidande för dem när de mobbas så. Av respekterade politiker, av public service, det tycker jag inte riktigt är rätt. För oavsett åsikt så är vi en demokrati. Och allas åsikter ska vara välkomna fram. Ingen säger att vi behöver hålla med.
Lyssnar man på Jimmy Åkessons tal så tar han faktiskt upp, konkret, några av de stora sakerna vi har problem med i samhället. Inte bara integrationsproblemen. Jag är nu inte Sverigedemokrat, men denna gången håller jag faktiskt med om mycket av det han säger, och tycker lite synd om dem för att det inte respekteras. Jag välkomnar också skolavslutningar i kyrkan, att värna om vårt arv osv. Jag tycker att de som kommer hit ska anpassa sig efter oss, inte att vi ska anpassa oss efter dem. Såklart ska de som kommer hit, som jobbar för att bli en del av oss vara välkomna, men det är inte riktigt det som det handlar om. Ja, nu är det jag själv (inte SD) som snöar in mig på integrationsspåret.
Jag tror att fler än jag är trötta på att vi svenskar bara viker oss för andras viljor hela tiden, kompromissar sönder det som är vi, för att andra ska vara nöjda. Det är så typiskt svenskt! Det var en debatt igår om vad som är typiskt svenskt, och det gör mig lite ledsen att ingen faktiskt vågar säga som det är. När man har varit ute i världen och ser hur olika människor, från andra nationaliteter beter sig så är det inte en sån svår fråga att svara på. Underligt att de kan sitta i nästan en timme utan att ens komma fram till det som de gjorde en 7min sketch om i Eurovision Song Contest. Den scetchen blev snarare hyllad än kritiserad, och beskriver med humor precis hur vi svenskar beter oss. För att knyta åt säcken: det var SVT själva som sände den. Ändå kunde de inte förmå sig att berätta om de sakerna igår. Förmodligen för att vi är svenskar. Och det, det gör mig förbannad. När ska vi kunna stå upp för vårt land och våra traditioner? Det är ingenting rasistiskt i det.
Skepp och Hoj!
Idag har det gungat rejält. Inte på havet, utan i huvudet på mig. Lite obehagligt och mycket märkligt, men som den sjukling jag är så finner jag mig numera i alla möjliga situationer utan att klaga, utan bara accepterar att det kommer att kännas såhär nu ett tag. Okej, något pust och stön kom nog fram i tanken ändå. Men betydligt mindre än vanligt. Det påminner mig numera om min andra rätt hemska sjuktid i ett litet mörkt, varmt rum på Bali. Efter nästan 2v sängliggande så kallade min nyblivna, österrikiska granne mig för "Buddha". För att jag såg så fridfull ut. Och det finns ju egentligen inte mycket att göra i sånna här lägen annat än att acceptera läget. Jag måste nog erkänna att jag inte alls har kommit till "Buddha-stadiet" den här gången. Nu är jag aningen mer frustrerad. Kanske för att jag här har mer än en bok att roa mig med. Men det, det är jag faktiskt väldigt tacksam över!
