En promenad i mörkret

Det finns så mycket underligt som man saknar, som att bara gå till ett aproikosfärgat hus på kvällen när himlen är stjärnklar. Det är iskallt ute men ändå varmt, det är mysigt. Snön bara gör det hela bättre, att sedan veta att man är på väg någonstanns som gör en lycklig  gör saken inte sämre. Saknar det extremt,



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0