Se upp, här kommer jag

image16

Jaha, då har man var ut och kört igen. Femte gången tror jag att det är nu (: Det går sakta men säkert.David sa att han sov; fast att han vaknade varenda gång jag fick motorstopp (Förvånandsvärt få gånger för att vara jag, ändå) Jag tror att han är lite kräsen min bror.  Men han var söt som följde med, med det tålamod som han har. Så nu är jag stolt som tuppen, bara för att jag körde genom Rimbo. Haha, min utan tvekan största bedrift hittills när det gäller bilar.

 -Men, du hör ju det på motorn!
- Eh, nej. Inte direkt.. Borde jag det?

Tur att man har en tålmodig fader


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0