Jaevla,

Då var vardagen och knackade på dörren igen, jag vill inte. Jag vill tillbaka. Eller åtminstonde bort. Bort från det gamla, här finns bara minnen, minnen jag inte vill ha just nu. Känslor som inte får väckas just nu. Gårdagen började med att jag försovit mig (självklart glömt att ställa om klockan) så 10min innan bussen går ringde min kära mor. Great, jag som äntligen tänkt att få en bra start på skolan igen. Dagen gick förvånansvärt bra trots morgonen med matte och fysik man äntligen förstog någonting av. Min framtid har gett mig en del perspektiv, så jag det var ett bra val av kurs iaf. Verkar finnas en hel del sköna människor där med. Idag däremot vaknade jag halv 6 av min käre granne som smällde i dörren. Hm, veckan kunde inte börjat bättre. Dessutom med ett pinsamt misstag med projektrapporten. Annars gick väl dagen som vanligt, just idag var den lite bättre än verkligheten i allmnänhet med tanke på mitt glada humör. Föt stunden känns det bara tomt, inte ens syster är hemma. Och jag är sällskapssjuk och inte ett dugg sugen på att göra något vettigt. Vill göra något kul, men livet verkar inte gå en NVares väg. Sis; bra val.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0