Svenskar..

..är ett underligt släkte. Allvarligt talat, hur många människor möter du dagligen som tittar ner i backen eller ser allmänt sura ut? Istället för att titta på folk och le, det skulle göra så många så mycket att bara få ett extra leende om dagen. Lärde mig idag av herr Fredrik Lindström (genom sis) att vi svenskar skäms för massa trams, och inte bara för oss själva utan även när andra gör saker vi finner konstiga. Han tog som exempel att man ofta skäms när andra säger fel/gör något konstigt. Jag undrar varför? Dom skäms förmodligen inte själva utan kanske bjuder på sig en bit. Varför ska vi skämmas då? och varför borde vi skämmas åt något som kan ge dagen en extra krydda, varför vara feg och aldrig våga säga vad man tycker för att man inte vill att andra ska behöva skämmas åt en.


Han har en god poäng, skärpning.



En viss E ska känna sig älskad


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0