What hurts the most,

Att hela tiden få kämpa. Längtan är över allt annat, att slippa det här, jag vet att det kommer. Men det tar en jävla tid. Just nu säger jag som Elin sagt ett bra tag; Jag känner ingenting. (och det jag känner har jag förträngt för länge sen, för det passar inte ihop med klokheten)

Över kvällen är jag fundersam, hur piggt är folket från igår? Men det vore kul sak jag erkänna.

Önskar syster lycka till, är på region today (: ibland blir man lite småstolt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0