studiebesök på akuten,

Ja, i morse besökte vi alltså akuten. Precis när sjuksyrran hade börjat att berätta om de spännande sakerna så blev det suddigt & jag vaknade av att hon ropade mitt namn och någon bad någon att hålla upp fötterna. Det var som att dö fast i verkligheten, jag märkte inte ens att jag försvann utan var mitt uppe i en dröm, med ett underligt uppvaknande. Så med extra syrgas och hjälp fick jag tillbringa tiden på atkuten vilandes i ett samtalsrum. Det var en dramatisk morgon på dagen. Sedan piggnade jag då till trots allt och gick som i trans i skolan, jag minns inte mycket från lektionerna men jag var iaf där. Nu är jag trött, & har ont i huvudet. Det är ingen som vet om jag slog i något i fallet eller inte, det råder delade åsikter om det, men man hoppas ju alltid på det bästa. Precis när jag klivit av bussen träffade jag en gamal vän (: och har fått höra bra saker inför det kommande provet. Livet går uppåt kan man säga.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0