Take me to the clouds above,

Började morgonen med att försova mig, trots att det sista jag gjorde innan jag la mig var att starta alarmet. Det var bara att börja stressa direkt. Sen var det en underlig dag i skolan, alla verkade antingen vara på jättebra eller väldigt dåligt humör, jag var redan trött på allt efter en dag. Kul var det ändå att se Cate, det är så härligt att se folk när de är lyckliga.

Vägen hem var däremot bättre, fick en pratstund med Monica, det var länge sedan. Ännu längre sedan var det jag pratade med någon vid namn Tenggren :) det är en skön filur det. Till slut stannade jag kvar på busstationen i nästan en halvtimme och pratade med Lollo, Fy vad jag önskade att fler var som henne (ingen pik). Bara så härlig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0