There's a coldness in the air but I don't care

Travelling somewhere, Could be anywhere
There's a coldness in the air, but I don't care
we drift deeper, life goes on
we drift deeper, into the sound


Varje kväll får man alltid se hur någon verkligen är, och man blir lika besviken varje gång. Känns meningslöst, kan ingen gå ut för att ha kul längre? Kvällen var annorlunda. Även om man inte har något med det att göra, så är alla killar svin. Har hittills inte träffat en enda som inte gjort något som riktigt känns. Kanske inte mot mig, men mot andra. Vart är världen på väg? Lite positiva saker hände ändå, smågrejer som man kanske inte alltid tänker på. Det är väl sånt man ska lära sig uppskatta antar jag.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0