man ska aldrig längta för mycket,

Grejen är att jag hatar mig själv för att jag är på vek, min kropp pallar liksom inte trycket, vilket är något jag borde ändra på med en gång. Gåsen direkt? För nu orkar jag inte längre, varje helg samma gamla visa. Jag gör inget dumt och ändå blir det såhär. Allvarligt talat skäms jag över mig själv. Går hellre och gämmer mig i en liten låta än att låta alla se hur vek jag är gång på gång. Som sagt det är inget jag är stolt över, och något jag gärna ändrar på om möjligheten dyker upp.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0