Life

Jag älskar att se den vita kullen utanför fönstret, att hoppa över hoppet på väg ner till bussen, allt glimrande och allt ljus. Hela stämningen är helt fantastist. Hela Rimbo ligger i snöhögar och det har aldrig känts bättre. En promenad till Ica, och en jublande bror. Jag bara älskar det. Och vill inte att dessa varmare grader ska komma. Låt det vara såhär. Eller ge oss en resa till lite fjäll på obestämd framtid.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0