Hit me, hit me hard!
Nej, men jag vill inte vara en sån människa heller. Jag vill vara mig själv, och jag är ingen sån. Har för mycket empati för att kunna driva med folks känslor. Just för att jag inte skulle vilja träffa en sån själv, och helt ärligt vill jag inte bete mig som ett självgott litet svin. Jag är och kommer alltid vara annorlunda. Passar aldrig in riktigt någonstanns. Tränar för lite, dricker för måttligt, är för lite social, vill kunna bry mig om folk och vill ha självdiciplin. Dessutom är jag en förvirrad rackare som inte hittat sitt kall i livet. Räcker det?
Att alltid ha folk runt omkring mig som är bättre/snyggare är något man alltid får leva med. Man kan inte vara den bästa. Det som jag däremot vill träna bort är den smått så lömska avundsjukan som kryper sig på vissa dagar. Och det humör som får mig att känna såhär. När ingenting går som det borde. När alla man önskar att träffa är borta, eller tillbringar tid med andra. Bara en liten kommentar som "jag orkar inte" och sen hittas den personen i action på annat håll gör mig ledsen. Jag vet att vi inte är bra vänner längre men det säger inte man måste ljuga för varandra, hellre sanningen då, för då vet man ialla fall att man finns och att någon har en åsikt om det hela. Denna person kommer nog aldrig att läsa det här, det var därför jag valde just det fallet, även om det är en liten skitsak i det stora hela.
Jag saknar mitt gamla jag. Jag behöver någon att bry mig om. Vän eller fiende. Jag behöver träna massor för att må bra, jag behöver mina stunder till att plugga/sy/måla/pyssla. Jag behöver någon att snacka i timmar med i telefonen. Jag behöver någon att lita på. Och ja, jag blir ledsen för det du gör.
Att alltid ha folk runt omkring mig som är bättre/snyggare är något man alltid får leva med. Man kan inte vara den bästa. Det som jag däremot vill träna bort är den smått så lömska avundsjukan som kryper sig på vissa dagar. Och det humör som får mig att känna såhär. När ingenting går som det borde. När alla man önskar att träffa är borta, eller tillbringar tid med andra. Bara en liten kommentar som "jag orkar inte" och sen hittas den personen i action på annat håll gör mig ledsen. Jag vet att vi inte är bra vänner längre men det säger inte man måste ljuga för varandra, hellre sanningen då, för då vet man ialla fall att man finns och att någon har en åsikt om det hela. Denna person kommer nog aldrig att läsa det här, det var därför jag valde just det fallet, även om det är en liten skitsak i det stora hela.
Jag saknar mitt gamla jag. Jag behöver någon att bry mig om. Vän eller fiende. Jag behöver träna massor för att må bra, jag behöver mina stunder till att plugga/sy/måla/pyssla. Jag behöver någon att snacka i timmar med i telefonen. Jag behöver någon att lita på. Och ja, jag blir ledsen för det du gör.
Kommentarer
Anonym
Annorlunda, vad är fel med det då? Gäller att vara bekväm med sig själv och sluta upp att jämföra med andra. So what om du inte orkar dricka/festa lika mkt som andra och istället ser fram mot en lugn myskväll istället( säg till om jag tolkat det fel:) ) det har ju sin charm i sig. Och gällande framtidsplanerna så kommer det säker snart, varhör ha sån brådska att bestämma sig? har ju större delen av livet framför dig! Att det finns folk som är snyggare & bättre är ju inte fullt så lätt att komma ifrån(många vackra männiksor i denna värld). Men hoppas inte att du tror att du inte är vacker, för det ÄR du! Cheer up! så blir det förhoppningsvis lite bättre ;)
Trackback
