Oviss framtid

 

Jag som inte ens skulle flytta från början, skulle sedan flytta tillsammans med denna man. Men så lyckligt kanske inte historien slutar. Min man vill bli utlandsmillitär. Med all rätt. Men bara tanken på att vara så orolig blir jag rätt skrämd av. Jag kommer att sluta som i "Remember me", eller nej det kommer jag inte. Men jag kommer alltid att tänka på sorgsenheten och stoltheten i den filmen så fort orden utlandstjänst kommer på tal. Skulle det blir verklighet så skulle jag vara stolt. Ofantligt stolt. Men också otroligt rädd att något skulle hända..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0