Vårtankar

Hela trean har vi gått och längtat, funderat, planerat och drömt. Men nu är vi här. Det känns fruktansvärt overkligt och man vet liksom inte om man ska vara glad eller ledsen. För det kommer att bli en utmaning, vad som än komma skall. Oavsett var man hamnar och vad man gör så är det något nytt. Då allt det gamla förmodligen ger med sig en liten längtan tillbaka då och då. Då man ångrar att man inte tog tillvara på tiden och chanserna man hade. 3år är ingen lång tid, även om vi trodde det i början så det gäller att ta sina chanser medans man har dem.


9ans avslutning


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0