Ja det var länge sen, det var evigheter sen.

Middagen var supertrevlig, riktigt kul att träffa alla igen. Och det som verkligen kändes bra var att jag verkligen bryr mig om alla de som satt ute på uteplatsen i fredags. Jag blev positivt överraskad av allt. Nu kommer jag också att jaga mat som en äkta student och kunna släpa min laptop fram och tillbaka till skolan. Ni är underbara. Kvällen var kanon, och efter lite trassel slutade det med att jag hade 4 nattgäster. 

Men vad jag kommer att sakna er.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0