Utflugen.
Jag måste fortfarande nypa mig för att inse att det är verklighet. Lägenheten är tom. Det ekar till och med. Lite sorgligt. Nu sitter jag förmodligen här för sista gången. Ska strax gå ner till min säng som står i Ds rum. Jag ser fram emot framtiden men man blir också lite eftertänksam. Jag kommer verkligen att sakna mina syskon. För det finns inga som någonsin kommer att kunna ersätta dem. Jag hoppas att de har möjlighet att någon dag, någon gång, komma och hälsa på mig. Och att jag ska få möjlighet att komma hem och hälsa på dem. Jag har lite jobb kvar till i morgon, annars är alltning kirrat. Nu har jag snart flyttat hemifrån. Det har gått så fort. När jag tog studenten tänkte jag mig inte alls det här. Det känns stort. Väldigt stort. Även om jag vart förberedd mentalt på det här ganska länge så är det ingenting mot känslan, att det nu faktiskt är på riktigt. Real.
Kommentarer
Trackback
