den 27 maj

Det är bland det värsta jag vet. Att vara på strålande humör när man kommer hem som genast förvandlas till ett åskmoln så fort en grinig människa öppnar munnen. Det finns de som aldrig ger sig, aldrig lyssnar och inte respekterar andra människor. Det gör mig jävligt förbannad.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0