I saw you.

Jag önskar att jag visste vad jag ville. Livet skulle vara så mycket enklare då. Speciellt när det knackar på dörren. Idag är det exakt en månad kvar till vi tar studenten. Det kommer att bli great. Men sen då? Jag vet att jag kommer att vakna upp med en livsbaksmälla och inse att det var slutet på en rätt härlig period av mitt liv. Jag är nog inte riktigt redo för något annat än. För jag vet inte vad jag vill. Kroppen hindrar mig på alla sätt och vis att göra det jag vill. Så livet blir inte gladare av det. Efter varje lycka kommer den där stunden där man inser att allting bara är på ytan. Det är då man inser hur sorgligt det faktiskt är. Inte studenten utan mitt liv. Är man helt energilös så blir livet så, men om doktorn inte kan hjälpa till, ska man vara nöjd och leva med det?


Kommentarer
El

Har samma känsla. Till viss del. Jävla skit kropp att de aldrig mår som man vill :/



Ja beyonce borde komma til oss.



2009-05-12 @ 20:35:13
Erika

dont worry, be happy!

2009-05-13 @ 17:42:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0