Inte knäpp, utan ruggigt sliten.

Gud, vilken tur jag har som har Magnus ibland. Han lugnar ner mig så som linjär-algerbra-lektionerna lugnar ner en efter föreläsningen ungefär. De har samma effekt. Låter kanske lite konstigt men ju mer jag tänker på det ju mer stämmer det. Så Tack, käre man. I dag är humöret i botten. Kom inte ens upp i morse och kom 40min för sent till skolan. Great. Nu är man helt stirrig, har konstig huvudvärk och känner sig en aning febrig. Men idag har jag iaf lite tid att plugga matte här hemma. Det ska bli superskönt. (spec eftersom jag missade halva lektionen i morse)
Vi har lunchat hemma hos Sarah hela veckan och det är verkligen kanonskönt! Att bara komma bort från skolan, om än bara för en timme. Vi funderar på hur länge vi kommer att orka ha det här tempot. Och det är inte länge. Så jag hoppas verkligen att vi har snäppet mindre nu efter kemitentan (men förmodligen så kommer AK2 med en rivstart), för det här är inte mänskligt i mer än några veckor. Det är nog alla överrens om.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0