Första skoladagen på det sista innan sommaren (javisst, jag längtar redan!)


Ja, dagen började med att någon petade mig på axeln. Ja, det var sant. Jag hade försovit mig. Minns inte att klockan ringt. Aja, det var inte mycket att göra åt saken. Tur att man har en underbar man som muntrar upp en när man är bitter (ställer fram frukost och fixar även fast han egentligen kunde sova ut). Tog en cykeltur till HU som gick mycket fortare än jag förväntat mig, och det visade sig att jag glömt att kolla mejlen. Så alltså var jag där en timme för tidigt. Till råga på allt upptäckte jag att jag hade smutsiga byxor.

Men, allt där gick som smort och under organföreläsningen satt jag och dagdrömde. Sen på eftermiddagen skulle vi tillbaka till HU och sen kunde vi sluta flera timmar för tidigt. Underbart! Så dagen tog en drastisk vändning. Nu väntar jag på att Magnus ska komma hem så ska vi nog gå och handla.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0