Strumpor

Jag är hopplös. Jag väntar alltid till sista minuten innan jag gör saker. Som nu. Strumporna är slut. Och jag skulle tvättat för en vecka sen. Det är alltså akut. Och alltid så gör jag samma sak.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0