Veckoslutet
Nu ska jag försöka sammanfatta helgen som varit lite smidigt. Om jag misslyckas så har den i alla fall varit otroligt skön, utan så mycket tankar på plugg alls.
I fredags var jag solo här i stugan då både Monica och Magnus var hemma i Rimbo. Sarah lurade i mig att jag skulle baka pizza och sagt och gjort så blev det en riktigt god pizza med en sallad (med ädelost i (!)). Så jag satt där och riktigt njöt av min ensamhet, även om jag hade lite feber och var smått sänkt. Det var nog första gången jag verkligen var helt ensam sen Monk flyttade in tror jag.
På lördagen kom Magnus tillbaka och med sig hade han hela familjen, till och med storebror kom med från norrland. Det var trevligt att se dem igen, och Anneli var snäll och åkte och storhandlade med mig. Så nu kan jag lova att vi har ris minst till sommaren i allafall! Det är jätteskönt att ha allting stort hemma så att man kan handla lättare saker när man behöver konka hem det. Även om det är ganska jobbigt att storhandla måste jag säga. Har kommit över tröskeln där jag tycker att det är roligt, men det höll ett tag i alla fall. Vi fikade, gjorde god middag och åt efterrätt. Kanonbra sätt att fira Magnus på tycker jag. De lämnade oss inte förrän klockan nio, det var trevligt att de tog sig tid att stanna så länge.
Idag var Ewa och Torsten förbi och fika en sväng. Det var jättelänge sedan jag träffade dem nu också så det var kul! Vi tog en liten promenad upp till universitetet i det underbara vädret innan de for tillbaka hem. Sen har jag försökt gjort klart min första provtenta också men det gick inte sådär jättebra. Hoppas på bättre resultat i veckan. Vid matdax så bjöd vi förbi Monk så att hon fick lite energi mitt i flyttyran och sen följde jag med hem till henne för att se hur det blev. Och hon har verkligen en härlig lite lägenhet. Ibland önskar jag också att man hade ett litet krypin för att man kan ordna det så mysigt och fint, men sen ska man inte klaga över hur man har det heller. För vi har det helt perfekt här också, förutom väggarna som sagt.
Annars är jag överlycklig över att solen tittar fram om dagarna, och jag som vart så fruktansvärt morgontrött i vintras har kommit upp vid 8-tiden 4 dagar i rad, trots att jag ligger och hostar fram till 1 om nätterna. Det gör mig förhoppningsfull. Fåglarna kvittrar och jag är glad. Så även om vi har det sjukt tight inför tentorna och öven om jag faktiskt har en stor chans att kugga minst en av dem så känner jag mig lugn. Man kan inte göra mer än sitt bästa. Och räcker tiden inte till så ska man inte heller stressa ihjäl sig utan man måste ju samtidigt må bra också. Det är det som är det viktigaste.
Tyvärr har jag ingen möjlighet att lägga in bilderna på den här datorn. De kommer kanske vid ett senare tillfälle!
Godnattkramar till er alla.
Kommentarer
Trackback
