Nya dagar.

Har precis pratat med Magnus nu, det känns som en evighet sist. Samtidigt är jag otroligt glad att jag har honom. Även om han är på avstånd. För det är verkligen inte alla som har sådan tur. Trots att han är förkyld och sover i lera så känner jag hans stöd ända hit. Och jag är tacksam.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0