Glass.

De hade provsmak på någon sån där tysk dyr glass på hemköp. Vi såg nog ut att vara deras mest potentiella köpare för hon plockade till och med upp en ny sort åt oss när vi njöt av den första smaken. Och när jag hade fått för mig att jag skulle ha vaniljglass, vad ser jag då? Ny smak på SIA-glassarna. Hallon-lakrits, den kunde jag bara inte motstå. Smakade den direkt när jag kom hem och den var fantastisk. Så det var en timme i glassens tecken. Nu blir det stuvade makaroner. Det är inte heller så dumt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0