Det känns.

Det är inte som att sparka någon som redan ligger. Det känns som att ha blivit nersparkat efter att äntligen rest sig upp igen. Tror inte att det kommer att stå så mycket roliga saker här på ett tag. Bara en förvarning. En sak har jag lärt mig, livet är inte så kul alla gånger.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0