Funderingar,

Känner mig ungefär som ett blankt papper. Vet inte riktigt vad jag tycker är kul, och har inte lust med någonting. Ingen aptit och en förhoppning om att det hela är en dröm. Vi får väl se när jag börjar inse att det är verklighet.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0