Konstig dag!

Stod och gjorde frukost, lite småtrött sådär, men tänkte inte mer på det eftersom jag haft svårt att somna på kvällen. Det var inte förrän jag tittade på klockan som jag hajade till. 02:00. "Herre gud, vad jag gör uppe nu?!", var min spontana reaktion, så fick jag gå och lägga mig igen. Den största funderingen är ju hur jag i hela friden kom upp ur sängen, eftersom jag inte hade något alarm på vid den tiden. Så jag har nog gått i sömnen för första gången i mitt liv. Jag upphör aldrig med att förvåna mig själv ;) 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0