Vår?

Jag känner det som att jag håller på att blomma ut, och det är en himla skön känsla. Jag känner mig fri, oberoende. På god väg mot fantastiskt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0