Underlig

Känner mig lite konstig. Och det är så trist att veckan som såg rätt lugn ut ändå förvandlades till en icke-lugn vecka igen. Borde ha vant mig vid det här laget. Sektionsmötet igår höll på länge men var rätt givande. Jag vill ha ett arbete, eller vara ledig, för blir bara mer frustrerad på allt som sker. Nu har jag kommit till den där punkten då jag typ inte bryr mig längre. Det är ett tecken på att det inte är riktigt bra, och att jag måste göra något för att ändra på det. Frågan är bara vad.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0