Tomt

Nu är jag hemma och det är så tomt. Kommer alltså inte att prata med någon på ett tag, så då skriver jag desto oftare. HAr precis varit och hämtat mat från 68:an. Det känns faktiskt himla skönt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0