Akutbesök på fredagen den 13:e.

Det blev ett himla pådrag och jag fick åka ambulans med blåljus, och inte ens möta dem på parkeringen. Trots att jag jobbat med besvären hela dagen. Så en stor eloge till ambulansfolket, och de alla människorna som pysslade med mig på akuten. De har testat allt möjligt och jag fick till och med smörgås och saft innan jag fick gå hem. Men jag blev otroligt chockad när ett samtal till sjukvårdsupplysningen ledde till "rör dig inte, vi kommer och hämtar dig i lägenheten". Och som ni alla vet så kommer då även en massa tårar. Så nu är jag otroligt trött. For förbi Johanna som bor vid resecentrum på hemvägen och gosade lite i soffan och kikade på resdestinationer, vilket gjorde mig på mycket bättre humör! Men nu är det verkligen sovdags. Gute nacht.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Karin Wiberg

& Mysteriet om den försvunna positiva derivatan.

RSS 2.0