The Spanish lessons,
Hej!
Nu har jag lite tid att skriva igen. Spanskalektionerna har kanske inte gett mig de spanskakunskaper som jag hoppades på, det var alldeles för intensivt för en nybörjare. Men nu förstår jag mycket mer av vad folk frågar mig när jag köper mat och ska beställa mat så det är himla bra. Har också lärt mig fråga efter vägen och sådana saker. Under kursen så har vår lärare (Paula) tvingat oss att fråga random folk på gatan om saker, vilket iaf har gjort att jag känner att jag kan fråga vem som helst nu, och det känns skönt! Vi var bara två stycken på kursen, jag och min holländska kollega Florence. Hon tog denna snabbkurs innan hon ska iväg och jobba på Antarktis i 4 månader. Jättehäftigt att höra om hennes kommande äventyr.
Första lektionen hade på café Tortonis. Ett av de äldsta caféerna i stan, som dessutom har kvar inredningen som den var då de öppnade. Det var kaos, haha jag fattade verkligen ingeting. Och Paola var dessutom rätt stressad, vilket inte hjälpte mig direkt.
Jag, Paola och Florence
Den andra lektionen var verkligen en kort en. Florence hade bokat in en graffititouren så vi kunde bara ha klassen i en timme. Den här lektionen var i Palermo Soho, så vi gick och åkte buss dit samlingsplatsen för touren skulle vara. Jag hade tur, som också fick plats, för som ni såg var det himla häftigt. Och nu de här dagarna har jag sett ännu mer graffiti på stadens gator!
Dag 3 var vi i San Telmo inne i stan på en mysig gammal bar. Det var nog den bästa lektionen! Jag lärde mig mycket och fick lite klarthet i saker. Miljön var också trevlig och jag tog min första submarino (varm mjölk som man slängder ner en chokladbit i) trots hettan denna dag.
På baren i San Telmo
Jag, Mafalda (deras kända seriefigur) och Florence
Idag, dag 4 och den sista dagen, var vi i ett område som heter Recoleta. Det är det flashigaste i området och Paola berättade en hel del om hur klassamhället ser ut. Och när jag gick hem kunde jag verkligen se hur välklädda människor tittade ner på mig och mina springskor, haha. I det här området har de också en väldigt speciell kyrkogård som vi besökte (efter ett besök på ett välkänt café). Paola tyckte att vi var knäppa som tyckte att det att det var kul och tog massa kort. Hon skulle aldrig gå till en kyrkogården om hon inte hade kursen sa hon. Jag träffade en kille på bussen på vägen dit som sa precis samma sak. De fattade inte att vi turister gick dit (de är en stor turistattraktion). Bland annat Evitas grav finns där, och massa gamla presidenter och andra viktiga människor.
Nunnor på besök!
Det var som en hel stad med dessa gravar
Överallt! Vår uppgift var att fråga oss fram till vissa specifika personers gravar. En gång råkade jag fråga enbart "var är graven", haha och fick ett gott skratt som svar :P
Haha, Paola tyckte inte alls om att det var nunnor här. Det betyder otur! Så man skulle ta sig på vänstra sidan av bröstet så skulle det försvinna. Det fick vi göra ett antal gånger då vi mötte nunnorna, haha.
En gata i gravstaden.
En till, det var väldigt vackert, tyckte jag och Florence...
Den man flygplatsen är döpt efter ligger här i en av kistorna. Läskigt att man kunde kika in på kistorna i alla dessa småhus. Det såg nästan ut som att de hade varsin kyrka som begravningsplats.
Mera, mera!
Bilden är tagen ifrån ett "torg"
Haha, lite moderniteter såg vi spåren av också.
Skymtar en en vacker grav bakom en palm
Sammanfattat så har väl spanskan gått sådär. Det var lite väl intensivt för mig som inte kunde något alls innan, men ska repetera lite i veckan tänkte jag så får vi se om jag kommer att lära mig mer :) Men jag är himla glad att jag tog den här kursen. Och att jag träffade Florence. Vi hade mycket gemensamt trots åldersskillnaden. Och Paula var också en himla trevlig typ, och vi har haft massor med intressanta diskussioner, inte bara om spanskan utan även om kulturskillnader i våra länder. Hon tyckte att det var himla förlegat att vi hade kungahus (hennes uppfattning var också att de tog alla viktiga beslut) och sa att Antarktis tillhörde Argentina (för det lär de sig i skolan). Och Florence som precis är på väg dit, var väldigt påläst om just det här så det var intressant att lyssna på. Eftersom vi pratat så mycket så har jag nu också fått en insikt om hur det är att vara arbetarklass här i staden också. Fruktansvärt. Paola har två timmar in till stan, enkel väg, sen jobbar hon till 19 eller ibland 21 på kvällarna. Inte konstigt att de äter middag sent! Hon berättade att de måste jobba så mycket varje dag för att ha råd att bo här. Hennes stora dröm var att åka till Stockholm, och Trondheim, haha!
Nej, det här var en jättetrevlig upplevelse helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
