Jag är nu på Atlanta flygplats, där ankomsten blev mycket amerikansk med mörkhyade flygplatsarbetare som skrek högt och skämtade. Jag har ungefär 5 timmar
kvar nu tills mitt nästa flyg går och inte alls mycket att göra under den här tiden. Så jag tänkte att jag kan berätta lite om dagen hittills.

I går kväll gick jag och lade mig på tok för sent. Så fick knappt 4 timmars sömn under natten. Vaknade också i lite smått panik när jag insåg att jag inte kan min kortkod,
och inte heller hade skrivit upp den. Tur att jag kom på det! Kl 04.15 ringde klockan och jag fixade det sista och sa hejdå till Jesper (som tagit sig upp för att säga hejdå till mig(!)))
innan taxin kom strax efter kl 5. Jag som inte ens visste var flygplatsen i Linköping låg fick mig en liten sightseeing även i Linköping denna morgon. Och det var som vilken liten flygplats som helst.
När jag ska checka in så frågar hon mig vilket visa jag åker på, för uppehället i USA. Jag som bara skulle mellanlanda i USA hade inte haft en tanke på det. MEn det var man tydligen tvungen att ha, som tur var gick det att fixa
snabbt på flygplatsen, innan jag kunde gå till incheckningen återigen. Jag var otroligt trött på flyget till Amsterdam men fick inte mycket sömn. När vi kommit fram till Schippol så möter en kvinna oss som ska till Atlanta
och vi (jag och två familjer med småbarn) får springa efter henne genom hela flygplatsen för att hinna i tid till Atlantaflyget. Och vilka säkerhetskontroller det är för att komma in till USA. Till och med för att komma på flyget till USA.
Jag som har en dator som inte var min, och som jag fått igår var såklart ett fall för dem, så de fick uppehålla sig lite vid detaljer kring det där. Tur att jag kan prata hyfsad engelska!

Väl på Atlantaflyget träffade jag en trevlig tant som var på vägen hem efter en vistelse i Sydsudan. Så hon hade också rest en bra stund. Det var intressant, hon hjälpte mig med att fylla i Custom-någonting-formulär där man skulle deklarera
vad man tar med sig in i USA. Jag fick även lite tips om Buenos Aires eftersom hon varit där på väg till Arktis. Så det verkade vara en berest dam. Det var trots det en lång flygresa, nästan 10 timmar. Och jag hann nog sova i fyra olika omgångar.
Det känns lite konstigt att ha ätit frukost, lunch, mellanmål och middag (med glass(!) till efterrätt) på flygplan hela dagen. Nu är klockan dessutom bara 16.30 här, vilket gör att det borde vara dags för ytterliggare en middag. Klockan
närmar sig 23 hemma i Sverige och mitt flyg går inte förrän kl 21, Atlantatid. Jag bröjar bli lite trött, men ska försöka att hålla mig vaken tills flyget går åtminstonde. Men än så länge känns allt bra, och
jag har frågat mig fram och träffat flera trevliga människor. Fick dessutom ett smakprov på "Dream Water" som ska vara en sov- och relaxationsshot utan kalorier... Den innehåller GABA, vilket jag känner igen väldigt väl men kan inte komma på vad
den molekylen har för verkning i kroppen.

Sammanfattat kan man säga att jag är lite förvirrad av tidsskillnaderna och måltiderna men ändå hoppfull.
Så får vi se om jag orkar äta en till middag. I morgon bitti kl 8.10 kommer jag att vara framme, och jag ångrar redan att jag tog med min varma regnjacka...
Karin (16.30 Atlanta)


Oh, jag har lite batteri kvar på datorn, så jag sitter faktiskt och jobbar. Och tycker att det är roligt. Matlab bethöver inte internet.
Deras reklamcitat kom genast upp i huvudet på mig. "Sprechen Sie Matlab?"
Karin (Atlanta 17.40)