Utflykt till Tigre,
Idag har varit en fantastisk dag. Jag har aldrig upplevt något liknande. Vi åkte till Tigre, en liten stad 2 mil utanför Buenos Aires (med tåg, vilket kostade 2,20 pesos tor(!) ~ 3kr). Utanför Tigre finns ett stort floddelta, så vi åkte ut med en av båtarna till en av "öarna" där. Båtarna där var som bussarna här, kommer och går när de vill men enligt en speciell rutt. Längs med hela floden och dess anknytande små floder fanns det som långa bryggor som stod på väldigt höga pålar i vattnet. I anknytning till varje brygga fanns ett hus. Det bor människor där permanent men såklart finns även ett och annat sommarhus. Den stora båten vi åkte dit med stannar då vis de här bryggorna om man vill på eller av. Det går också en "mataffärsbåt" förbi enligt en viss tidtabell, så de som bor där kan handla mat. På det här stället finns inga vägar, floden är deras väg. Varje flod har sitt namn och varje hus sitt nummer, precis som på en vanlig gata.
Eftersom allt egentligen bara är lera, och vattnet skiftar med upp till 5m i höjd, så är alla hus och bryggor byggda på väldigt höga pålar. Det är också förklaringen till att floden är så brun. Öarna hålls ihop av att trädens rötter binder leran och marken, så att det inte sveps med vattnet. Mellan öarna var det som åar, och man kunde tydligt se erosionen och att allt som inte har träd så småningom också blir till en del av ån.
Vi hoppade av vid en brygga som tillhörde en resturang på ön, och bestämde oss för att äta asado eller rättare sagt parrilla (olika typer av grillat kött och chorizo) där innan vi tog trekkingspåret som gick runt ön. Vicki, som är Buenos Aires-bo berättade att det inte är många som vet om den där ön, så vi slapp de övriga turisterna som vällde till Tigre denna varma lördag.
Parrilla
Trekkingspåret runt ön var väldigt härligt! Först förbi fler små åar och massa hus av alla möjliga slag, på pålar. Sen blev det mera djungelterräng och på vissa ställen fick vi till och med leta rätt på vandringspinnar att använda oss av för att kunna ta oss över leran. Eftersom hela ön är av lera så skulle man sjunka en bra bit om man skulle råka trampa där. Man kunde också höra leran på stigen bubbla. Alltså precis som sån där sankmark man ser i serier, eller på film. Vi klarade oss alla med undantag för en lerig fot.
