Hela trean har vi gått och längtat, funderat, planerat och drömt. Men nu är vi här. Det känns fruktansvärt overkligt och man vet liksom inte om man ska vara glad eller ledsen. För det kommer att bli en utmaning, vad som än komma skall. Oavsett var man hamnar och vad man gör så är det något nytt. Då allt det gamla förmodligen ger med sig en liten längtan tillbaka då och då. Då man ångrar att man inte tog tillvara på tiden och chanserna man hade. 3år är ingen lång tid, även om vi trodde det i början så det gäller att ta sina chanser medans man har dem.

9ans avslutning

Fick ett sms på eftermiddagen som frågade om jag skulle med till Egils stuga på solö för grillning på kvällen. Eftersom jag precis vaknat så var jag inte sådär supertaggad efter en hel förmiddags till-och-från-sovande. Men efter lite dystra miner som smittade av sig kände jag att jag måste göra någonting annat. Hela tjocka släkten var här och fikade sen for jag och hämtade Jessica för vidare färd. Vi var få men hade jättetrevligt. Väldigt spontant. Det blev inte som vi hade planerat med en massa folk i Hannas stuga men det blev lite mysigt ändå. Dessutom fick vi sightseeing lite varstans ;) Jag hoppas kunna få lite bilder av Jessica senare. Nu bär det av till farbror doktor i Norrtälje.