Jag har nog aldrig känt mig så svag någon gång. Den här veckan var den värsta av alla att bli sjuk på. Jessicas firande och firande med Magnus kompisar dagen efter. Det känns så trist att inte kunna. Att inte vara fysiskt kapabel till sånna saker och att efter bara en middag gå hem och må grymt dåligt. Vill bara bli frisk och ta mig tillbaka till livet. Allt höll just precis på att ordna sig. Bad timing. De som funnits där förtjänar massor med omtanke.

Har gått väldigt fort. På tok för fort. CERNresan däremot var bland det tuffaste jag gjort, dock är sjukan inte lika rolig...