Nu när jag har tid till lite allt möjligt så har jag följt lite vad som händer i Almedalen denna vecka. I går var det Sverigedemokraternas dag och det var inte bara Jimmy Åkessons tal utan även utfrågningar av andra medarbetare i partiet. Jag tycker alltid att det är underhållande att se de här debatterna och talen, men kan inte låta bli att bli arg. Varför gör SVT(!) kränkande sketcher mot Åkesson live? Som inte ens publiken tycker är roliga. Det verkar också som att hela samhället uppfattar det här med Sverigedemokraterna fel (okej, nu är jag aningen överdriven och generaliserande). Det kan ju bara finnas en anledning till att de har blivit så pass populära som de ändå har blivit. Att de andra partierna svarar genom att mobba ut SD med att titta bort tycker inte jag är ett så föredömligt beteende. Skulle de istället ta tag i saken och skaffa oss en ordentlig integrationspolitik värdig namnet så skulle SD inte ha en chans. Nu ges de istället möjligheten att bli större.

 

Att de är strålande retoriker gör inte saken sämre, inte heller faktumet att jag tror att det är fler än jag som får lite medlidande för dem när de mobbas så. Av respekterade politiker, av public service, det tycker jag inte riktigt är rätt. För oavsett åsikt så är vi en demokrati. Och allas åsikter ska vara välkomna fram. Ingen säger att vi behöver hålla med. 

 

Lyssnar man på Jimmy Åkessons tal så tar han faktiskt upp, konkret, några av de stora sakerna vi har problem med i samhället. Inte bara integrationsproblemen. Jag är nu inte Sverigedemokrat, men denna gången håller jag faktiskt med om mycket av det han säger, och tycker lite synd om dem för att det inte respekteras. Jag välkomnar också skolavslutningar i kyrkan, att värna om vårt arv osv. Jag tycker att de som kommer hit ska anpassa sig efter oss, inte att vi ska anpassa oss efter dem. Såklart ska de som kommer hit, som jobbar för att bli en del av oss vara välkomna, men det är inte riktigt det som det handlar om. Ja, nu är det jag själv (inte SD) som snöar in mig på integrationsspåret. 

 

Jag tror att fler än jag är trötta på att vi svenskar bara viker oss för andras viljor hela tiden, kompromissar sönder det som är vi, för att andra ska vara nöjda. Det är så typiskt svenskt! Det var en debatt igår om vad som är typiskt svenskt, och det gör mig lite ledsen att ingen faktiskt vågar säga som det är. När man har varit ute i världen och ser hur olika människor, från andra nationaliteter beter sig så är det inte en sån svår fråga att svara på. Underligt att de kan sitta i nästan en timme utan att ens komma fram till det som de gjorde en 7min sketch om i Eurovision Song Contest. Den scetchen blev snarare hyllad än kritiserad, och beskriver med humor precis hur vi svenskar beter oss. För att knyta åt säcken: det var SVT själva som sände den. Ändå kunde de inte förmå sig att berätta om de sakerna igår. Förmodligen för att vi är svenskar. Och det, det gör mig förbannad. När ska vi kunna stå upp för vårt land och våra traditioner? Det är ingenting rasistiskt i det.